-
 Ett
manifest från Marcus Birro
- 13 november 2006
- Sverige är på väg att slira ner i det
kulturella diket.
- I tider när Sveriges näst största
kultursidor på allvar diskuterar dokusåpor på mittuppslag,
när landets största kulturella flaggskepp (åtminstone i
sina egna ögon) likställer författares rättmätiga
projektansökningar med "tiggarbrev" och målar i
föraktfull, överlägsen, raljerande och obehaglig ton ut
fattiga poeter som en ny form av samhällsfara, anser vi att
måttet är mer än rågat. Den senaste artikeln i DN, skriven
i en anda som bara har sitt motstycke i en välsponsrad och
blöt julfest hos Timbro, är ett insuinant och på sina
ställen rent lögnaktigt påhopp på en yrkeskår som trots
alla hinder känt sig nödga att ägna sig åt något så
ekonomiskt omöjligt som att skriva litteratur som främjar
den andliga tillväxten i det här landet. Det andliga
klimatet i Sverige är under all kritik. Vi är på väg att
roa oss till döds. Det är minsta motståndets lag som
gäller. Allt som är välling konsumerar vi med ett debilt
flin, vid minsta motstånd ger vi upp. Med den nya regeringen
vid rodret oroas vi över att det endast kommer bli den
bärande kulturen som kommer att ha existensberättigande. Och
vad är bärande litteratur? Är alla böcker som inte tjänar
ihop till sina kostnader inte lika mycket värda? Är det dit
vi vill?
- Vi kommer få en ny form av selektionsjury
(det är också populärt just nu) som sållar ut all icke
bärande kultur, all barnteater, alla böcker som inte handlar
om mord, småbarn balla caffe latte-sörplande
södermalmsmorsor, all konst, all poesi, alla långa
kärleksromaner, all samhällskritik, all fri teater, alla
mindre rockklubbar, alla ungdomsarrangemang. Men all god
kultur kommer alltid underifrån. Den så kallat bärande
kulturen, underhållningslitteraturen, kommer inte ens ha
baksidan på en bussbiljett att skriva hem på när historiens
bok ska skrivas.
- Vad god kultur är kan diskuteras i evighet.
För oss är god kultur allting som berör. Från Marcel
Proust och smal lyrik, till Stephen King. Vi vill ha ett
kulturellt smörgåsbord. Vi vill inte ha ett bord med bara en
enda rätt att välja på. Det är mångfalden som gör
kulturen levande och intressant. Och i en sådan mångfald
måste den smala, så kallat tärande, kulturen också få
finnas. Stephen King kommer mycket väl överens med Kafka i
bokhyllan.
Nu hotas den kultur som skänker människor andlig tillväxt.
Den är hotad i grunden. Vi ser allvarligt på den nya,
kulturella utvecklingen.
I våra ögon liknar det mest en rask avveckling, ett
kalhygge.
- När SVT för en tid sedan ville
"föryngra" sina kanaler fick de ta emot den
största mängden protestbrev någonsin av just ungdomar som
inte ville bli behandlade som sämre vetande människor, som
inte vill ha fler dokusåpor till priset av att dokumentärer
och nyheter försvinner. Det tycker vi är bra. Det ger hopp.
- Det är makten, inte folket som vill
fördumma det kulturella och mediala utbudet.
- Vi vill inte ha ett samhälle där bara
melodifestival och schlager får tillåtas finnas. Vi vill ha
ett sprudlande, oväntat, upprörande, tålmodigt och
berörande kulturliv som måste få kosta. Vi vill ge mer
pengar åt all den så kallat alternativa kulturen (som ju
egentligen inte alls är alternativ, utan den i verkligheten
rådande) den som lever och frodas utanför DN-skrapan,
utanför tullarna. Den räddar liv. Låt den få göra det.
Håll i era flottiga, marknadsliberala fingrar borta från
poesin, litteraturen, barnteatern, biblioteken, rockklubbarna,
ungdomarna. Om ni anser att kultur endast är privatteatrar
och schlager är ni välkomna på en rundvandring i ett
fantastiskt land som ligger strax intill. Vi sträcker ut en
hand. Ni är alla välkomna in.
- Av Marcus Birro
- Marcus Birro är författare, poet och
aktuell med sin poesibok 43 dikter
- Tidigare ledare
|
|
